så blir jag varm igen...

Min Kärlek o jag pratade länge häromdagen.
Vi pratade om oss o mitt inre började få ro igen! Hoppet tändes o min
önskan att de ska bli vi till sist började gro igen...

Då kändes det så lätt att hoppa upp på cykeln o cykla 2,5 mil utan minsta
tvekan, Vinden rufsade om mina lockar o gav mig rosor på kinderna, mina tankar
kändes varma o förhoppningsfulla.

Så gick det x antal timmar, o det räcker för att jag ska känna oro o bli nedstämd
o min fantasi ska få en skjuts åt "fel" håll.

Men så ringde Kärleken igen för en stund sen, o åter började mitt hjärta slå lugnare
o tankarna blev skönare. Åter kände jag hopp inför framtiden.

Jo, jag vet det så säkert, Han är mitt livs Kärlek. Skulle framtiden te sig annorlunda än mina innersta förhoppningar kommer Han alltid att finnas där.
Jag är totalt likgiltig för alla andra män som kommer i min väg.

Har aldrig någonsin känt dessa otroligt starka känslor. Kan vakna mitt i natten o innan jag är vaken finns han där i tankarna i drömmarna i hjärtat.

Nu i eftermiddags kände jag oron komma smygande igen, o tyvärr tyvärr kom mitt
söthetsbehov krypande, så jag fick köpa med mig hem en påse mintstänger.
Jag tröståt o fortsatte att äta.

Vad händer, jo, Kärleken ringer o än en gång mår jag skönare o lugnare o varmare.

Godiset åkte rätt in i skåpet, o allt söthetsbegäret försvann. Vips, Whoops, bara
som ett Puff var det väck! O om en stund sa jag bege mig ut på en straffrunda på
cykeln. För att bli av med dessa äckliga kalorier. Tror det blir 2,5 mil igen.

Sen hoppas jag vidare att morgondagen oxå får mig att cykla eller gå en långrunda.

Åh denna underbara känsla som bara min Kärlek kan ge mig.
Tack min Finaste.